Blog Image

I Ruhrområdet

Sista banan?

Det här blir min 36:e bana som jag bygger. Det blir inte den sista det vet jag. När jag nu inträder i en pensionärstillvaro har jag funderat på vad jag verkligen vill bygga och denna bana har alltid varit en "drömbana" Så varför då inte förverkliga drömmen? Under tiden Ruhrområdet vuxit fram har det blivit några banor till. Då kroppen av någon anledning strävar åt motsatt håll gentemot "knoppen" kom beslutet att riva banan något tidigare än beräknat. Därför står det nu början till en ny "handikapp anpassad" bana i rummet. Min hemsidesleverantör har även uppgraderat till ett nytt bloggverktyg som tyvärr inte ingår i abonnemanget. Jag är inte intresserad av att betala så mycket mer i månaden för att kunna göra en egen blogg till den nya banan så jag fortsätter helt enkelt med min "jubileumsbana" här. Om man nu ska använda ordet jubileum vet jag inte, men det blir i alla fall den 40:e jag bygger.

Halvlek

Uncategorised Posted on Wed, January 08, 2020 04:50:26

Tvetydig rubrik, är modelljärnväg till hälften lek? De flesta utomstående ser det nog som “hellek”. I vilket fall som helst ser jag mitt tågbyggande som en avkoppling. Här syftar rubriken på att jag kommit så att säga halvvägs. Mot vadå? Färdig är väl ett diffust begrepp när det gäller en bana. Då säger vi så här: Jag är klar med “grovjobbet” nu återstår “finliret” och detta kommer att pågå lite mindre intensivt och i perioder fram till dess att något nytt “bygge” hägrar så mycket att ytterligare en rivning blir följden. Här följer en bildkavalkad som visar hur det ser ut nu. Om en dryg vecka ska jag fortsätta på den andra banan jag håller på med. Det blir nog lite rapporter i ord och bild från denna, om jag inte glömmer kameran ideligen.

De tre byggnaderna i mitten är egenhändiga “kompositioner”
Sträckan fortsätter genom tunneln, som är det enda som täcker banan.
Nästa anhalt är den “öppna dolda bangården”
Vi kommer in från höger på “huvudstationen”
Och fortsätter ut över ett par broar.
Förbi tegelbruket
In på mötesstationen, som egentligen bara skulle blivit en hållplats (men det är jag som bestämmer)
Stenbrottet är hyfsat produktivt så det blir en hel del trafik på hållplatsen.
Det blev en bro till innan hamnen.
Nerbantad version från Ruhrområdet.
Och här är bron som på 30 sekunder kan göra det möjligt att köra runt.


Sken Manöver

Uncategorised Posted on Tue, January 07, 2020 01:17:32

Ett omdebatterat ämne är vilken räls som är mest naturtrogen. Som jag ser det finns det ingen, tagit direkt ur förpackningen, som ens är i närheten. För att dämpa intrycket av blank metall och plast kan man “förädla” rälsen mer eller mindre. Räls med banvall gör bara en “vädring” stor skillnad. Räls utan banvall bör ballastas om det ska se något ut. Det är en avvägningsfråga hur långt man ska gå. Ju högre ribban läggs ju mer ökar risken för sämre driftssäkerhet. Den räls jag använder nu (Fleischmann Profi) är nog inte tänkt att förädlas alls, då det är väldigt lätt att lim och ballastkorn sätter funktionen ur spel. Egentligen skulle jag bara vädrat den men då “fegar” jag ur. Eftersom jag vet var “nålsögonen” finns kan jag undvika dom. Tyvärr glömmer man sig ibland och upptäcker en växel som inte lägger om som den ska. Jag har tidigare sagt att jag inte kunde hitta någon typ av bana som jag inte byggt eller skulle vilja bygga. Men jag tror det finns en i alla fall, om man går lite utanför ramarna. Det enda jag har nu förutom tågen som är statiskt är vattenhjulet på sågverket (en eftergift åt att jag inte fick någon när jag var yngre) Det jag hittills byggt är modelljärnväg, men om vi tar begreppet järnvägsmodell i betydelsen att vi så långt möjligt ska efterlikna verkligheten kanske vi skulle ändra förutsättningarna. Låter vi allting vara statiskt bortfaller många problem, framför allt med rälsen. Tillig är (vad jag vet) enda rälsen där växeltungan är hel, som i verkligheten. Dessa växlar hör inte till det lättare att applicera. Hur som helst skulle jag använda detta system och möjligtvis göra en fast “rutt” genom landskapet. För en hel del modellrallare är det nog byggandet som är det mest hägrande, så är det för mig. Men man vill ju gärna kunna köra lite också. Jag är inte där ännu så vi blir kvar på denna banan och tittar på vad jag gjort med rälsen.

Så här blir det med tilläggs ballastning, helt OK men som sagt lite väl mycket plast och metall.
Tittar du på verkligheten så är inte rälslivet ljust rödbrunt som ska föreställa rost utan nästan svartbrunt. Jag använder “Chokladbrun” Humbrol matt enamel. Att mörka ner sidan på skenprofilen gör även att rälen ser lägre ut. Nu har vi fått lite mer “diskretion”.
Med lite “vädring” är jag på den nivån som jag är nöjd med.


Inte Bara Kol I Pannan

Uncategorised Posted on Sun, January 05, 2020 08:22:37

Nej det kar lagts på en hel del “kol” på banbygget också. Eftersom det jag håller på med nu är något som jag gjort ganska många gånger, dock med variationer, går det undan. Tanken är att komma fram till grönska och detaljering då detta kommer att göras på annat sätt än hur jag, kanske av slentrian, brukar göra. En annan orsak är alla sparade “restprodukter”, det blir inte av att man provar något nytt. Det är ju ändå frågan om strössel för över 50:-, vadå snålhet och vishet!

Eftersom det är samma räls som tidigare blir ballastningen densamma.
Jag har bara dragit ut den längre då det blir mest natur kring spåren.
De gjutna bergformationerna (Woodland) har brutits och limmats fast i stenbrottet.
Tekniken att färgsätta kallas “Leopard Spotting” och finns demonstrerad på Woodlands hemsida, det finns en massa annan rolig teknik där också. Jag ska använda en del av den. För mig känns det visserligen lite väl amerikanskt och efter att ha testat lite grand så tycker jag även att det stämmer: Kvantitet och fort ska det gå, resultatet känns på något vis “hafsigt” det blir för min del lite av “hybrid” då jag låter det ta lite mer tid och “pyntar” med mer eftertanke. Det är ju ett resultat man ska leva med ett tag.
“Bottnen” där jag målat gipsen med “Earth Undercoat” är första steget att frångå “Same procedure as….” Därefter har jag, i stället för att spreja på, penslat cenic cement. I denna häller jag “Blended Turf T50” När Det torkat dammsuger jag upp överflödet i en strumpa och återanvänder. Nu får jag ett underlag där Turfen inte täcker helt utan “marken” tittar upp lite här och var. Från detta ska “landskapandet” utgå.


Bakgrund

Uncategorised Posted on Sat, January 04, 2020 09:52:11

Detta är något som definitivt inte ska sparas till slutet av bygget. Då blir det mycket jobb att få dit den eftersom det är en massa saker i vägen, dessutom är det svårt att anpassa till det man byggt. Ett hus kanske skulle stått några cm åt ena eller andra hållet för att det skulle se bättre ut.

Jag har valt att sätta den direkt på väggen, det finns så mycket hål i väggarna redan. Vid den rivning som förr eller senare kommer blir det frågan om “total make over” av rummet.
Landskapningen har börjat, skära och limma. skära och limma. Det blev en hel del skivor innan slutet nåddes. Resultatet blev en bana som inte är så “slätstruken”
Påklädning pågår.
Bekvämlighetsflaggad arbetsplats!
Stadsplanering! Alla hus placeras och märks ut, linjer dras där kablarna ska ner. Det blir kopplingspunkter i varje hus och en 2 polig stickkontakt för anslutning till hus som har belysningen fast i själva byggnaden. Huset kan då lätt flyttas vid arbete.
Ett snitt med vass kniv efter linjen och sedan “gräv ned” kablarna med en skruvmejsel.
Här är allt täckt med gipsbinda och på denna ska läggas “gipsvälling”
Hamnen börjar ta form
Manipulerade Auhagen byggnader.
Vägarbete! Lika bra att måla större än det slutliga resultatet, smutsning följer.
Ballastning är tidskrävande, men en bit i taget så har vi snart kommit runt.
Integrerad körpanel, form och funktion!
Viessmanns husbelysning, rum för rum. Brawas kontaktlist.
Vintern är över, bara lite vitt kvar. Woodlands Erth Undercoat kom med våren.


El Ende

Bana Nr:40 Posted on Mon, December 30, 2019 00:37:20

El på modelljärnvägen är det som jag upplever som att de flesta modellrallare har problem med. Dom som inte har det verkar till att försöka göra det så krångligt som möjligt för att få det. Kanske lite generellt, eftersom jag började med el för över 60 år sedan är det för mig enkelt. Nu är det väl förvisso så det man kan är enkelt relativt sett. Jag har haft anläggningar som skulle få vilken politiker som helst att bli grön av avund när det gäller att krångla till det. På denna banan är det i princip bara växlar och signaler i ett system och belysning i ett annat, som står för el delen. Enkelt men fortfarande tidsödande. Då alla kablar är definierade så drar jag allt i samband med rälsläggningen.

Allt läggs uppe på bordet, krypa kan jag inte längre. Frågan kommer direkt: Vad gör du om en kabel går sönder? Jag svarar att jag aldrig varit med om att en kabel legat och gått sönder av sig själv. Händer något så är det i ändarna vid anslutningar, här är det ju åtkomligt.
Kablarna förläggs i stammar vilka läggs på skyddsavstånd från borr och kniv. Jag har faktiskt råkat skära av kablar vid ett par tillfälle. Sedan likt verkligheten fylls det igen och även i verkligheten händer det att man gräver av en kabel. Mer om el kommer längre fram.
Hamnspåren i stort sett som det ska vara
Samma med lilla stationen. Det blir ett stenbrott där burkarna står.
Här återstår bara att slutjustera stickspåren. Detta är också den vy jag har när jag kör. Körpanelen kommer att sitta på gaveln och trafon stå där den är nu.
Ändstationen där det blev ett par mindre ändringar av stickspåren efter att de blivit lagda. Det är enkelt att ta upp rälsen när den är limmad med Woodlands frigolitlim.


Rälsläggning

Bana Nr:40 Posted on Sat, December 28, 2019 22:53:26

När spårplanen är fastslagen och nivåerna för stationerna är gjorda ska spåren läggas. Eftersom jag använder Fleischmann Profi räls och kör analogt kommer jag att använda mig av växlarna för att styra spänningen. Genom att ta bort två “byglar” i växeln styrs spänningen till det spår som växeln är lagd åt. För att ytterligare förenkla är de motstående växlarna kopplade så att endast en “knapp” behövs för varje spår. Detta innebär att jag på mitt öppna 3-spåriga tågmagasin i stället för åtta “knappar” endast har tre. På huvudstationen, som också är 3-spårigt samt har två stickspår blir det fem stycken.

Det öppna magasinet till höger blir en fejkad station, här är spåren raka och ligger längs med kanten. Huvudstationen till vänster ligger lite vinklat och i svag böj. Detta för att det inte ska se så fyrkantigt ut. För att kurvradierna ska bli så stora som möjligt korsar spåren varandra vilket då gör att det måste bli en nivåskillnad. Stigningen ligger på 1,5 %, så även den lilla VW bussen från Brekina klarar av att trafikera hela banan.
Eftersom jag har något större bredd på banan än modulen på bilden blir det ett spår mer på denna stationen. Lokstallet skulle egentligen varit med endast en port men då det fanns plats för ett med två blev det så i stället. Fleischmann Profi har mycket bra flexräls så jag använder den i största möjliga utsträckning, bl.a. för de stora kurvradiernas skull.
Jag “punktlimmar” rälsen och då behövs det många tyngder för att hålla ner den.
Detta är den snävaste kurvan på banan. Den är progressiv då flexrälsen börjar ingången, följt av en motkurva till växlar och sedan en radie två kurva och sist en till motkurva till växlar. Sedan blir det samma igen fast “baklänges”. Stigningen är utskuren i frigolit och så att säga “platsanpassad” vilket innebär en del petande på miniräknaren.
Givetvis provkörs allt noggrant innan spåren limmas fast. Spännings inmatning sker på var annan meter, för att eliminera spänningsfall. I stället för att använda en grov matningskabel från trafon har jag tvinnat ihop två vanliga fram till bortre kortväggen.


Enkelspårig

Bana Nr:40 Posted on Thu, December 26, 2019 23:29:17

Egentligen skulle detta avsnitt kommit före det tidigare men det är för krångligt att ändra så ni får själv “hoppa”
Enkelspårigt! Ja det kan man ju säga både om en person och en järnväg. Denna typ av bana har funnits i mitt huvud i många år. För 13 år sedan byggde vi något liknande i en källare, det var ett tågmagasin i varje ände och tre stationer på linjen. Tågmagasinen var dolda men ändå lättåtkomliga, man körde runt här inne så i princip blev det en rundbana. När jag sedan ritade det hus vi senare byggde fanns en tanke på en vind (det blev inte så) där man kunde ha en bana som gick runt stödbensväggarna. Det skulle blivit en slinga med 50 meters körsträcka. Det som hägrar med denna typ av bana är att man kan få in ganska många småstationer och ändå ha bra längd på spåret mellan dom. Jag hittade en artikel med tecknade bilder av en modulbana i en tysk Mj tidning. Dessa blev inspirationen till nuvarande bana.

För att få rätt ordningsföljd tar jag hamnen först. En hamn var inte med bland bilderna på modulerna. Här var ett avsnitt där den ligger för sig själv vilket är bra då storleken på byggnaderna gör att de dominerar. En hamn genererar dessutom en varierande godstrafik. Oljedepån “legaliserar” dessutom mitt talrika innehav av tankvagnar. Att byggnaderna redan fanns var ju även det ett skäl till att bygga denna del. Spåränden i förgrunden var från början en tanke på rundkörning men på andra sidan stupade det på kurvradien. En pall som stod i vägen skulle senare bidraga med lösningen.
Efter hamnen kommer en tvåspårig station. Stickspåret i förgrunden var tidigt vikt för ett stenbrott. Det andra stickspåret skulle ha ett spannmålsmagasin.
Huvudstationen ligger på mittsektionen då här är bättre plats för bebyggelse, den har 3 spår. Stickspåret till vänster blir lastgata med en mindre magasinsbyggnad. Det andra ville jag ha till ett tegelbruk, detta fanns ej längre i Fallers sortiment. Förhoppningsvis kunde man hitta det på nätet. En bit in i byggandet aviserar Faller det som en “månadsmodell”. Gissa vem som var snabb på att beställa. När det sedan anlände blev det snabbt byggt. Att det är en gammal byggsats visar sig i passformen, det blev mycket filande. Nästa lilla problem var att det var för stort för platsen där jag planerat att ha det. Det fick byta plats med spannmålsmagasinet.
De 3 spåren till höger blir mitt tågmagasin! Ett öppet sådant, förtäckt till station. Många modellrallare verkar tro att “världen” slutar vid bordskanten. Jag har en bit plattform, som dessutom hindrar tågen att åka i golvet vid en eventuell olycka. Betraktaren får tänka sig en station och ett samhälle. Hur jag löser separationen från den andra stationen? Vänta och se.
Sista stationen var den bild i artikeln som inspirerade mest men som på grund av byggnader som inte gick att uppbringa troligen inte skulle gå att bygga, hur det blev får du veta sen.
Detta är bilden i artikeln


På Låg Nivå

Bana Nr:40 Posted on Wed, December 25, 2019 16:49:42

För att kunna göra en ravin duger inte 50 mm sänkning. En fördel med konsolerna är att man kan sänka några för att på så sätt komma lägre ner med skivan lokalt. Åt andra hållet skulle också fungera. Om man vill ha en stigning in mot väggen kan sätta kortare konsoler med successiv ökning av höjden.

Anledningen till detta är att det ser så snyggt ut när tåget kör över denna bron. Den känns igen från tidigare banan. Här nästan krävs det en rejäl kurvradie, och det är det också.
Det behövs lite tyngd för att hålla bitarna på plats medan limmet torkar. Här går det inte med smältlim som jag använder annars (jo till distanserna mot skivan) då det svalnar innan skivan är på plats. Dessutom hinner man inte finjustera den.
Lim och färgburkar ger bra press. Lite distanser behövs för att det ska bli på rätt ställe.


Vitt Som Snö

Bana Nr:40 Posted on Tue, December 24, 2019 14:33:47

Skivan är 12 mm konstruktionsplywood och översidan är 730 mm över golvet. Jag ville ha den något lägre men då kom det i klammeri med elementen. Landskapet byggs upp av vanlig billig frigolit, det räcker väl för vårt ändamål. Den är betydligt enklare att skära än de tätare typerna. 0-nivån för spåren är satt till 50 mm över skivan för att kunna gå ner med spåret samt göra undergångar.

För att kunna skära med värmetrådsskärare och få perfekt resultat har jag gjort en enkel jigg. En plåtskiva sticker ut ca 5 mm från kanten av plywooden, två vinkeljärn fästs med skruvtvingar med 620 mm avstånd från varandra. Detta gör att man får in kortsidan av frigolitskivan här. När man ska skära över lägger man en stållinjal över skivan som tillsammans med plåten ger stöd åt tråden. OBS man måste ha eltejp på vinkeljärnens sida mot plåten och linjalen för att inte kortsluta tråden.
Det går att skära i 100 mm tjock frigolit men jag använder mest 50 mm, det är mer lätthanterligt. Glöm ej att “renskära” kanten om du ska ha precision, då denna för det mesta inte är rak.
För plana ytor använder jag 30 mm skivor och justerar höjden med klotsar.


Handikapp Anpassat

Bana Nr:40 Posted on Mon, December 23, 2019 12:39:34

Innan rivningen av förra banan var sedan lång tid denna bana planerad. Givetvis var det inte in i minsta detalj utan mer generellt. Eftersom kroppen sagt ifrån gällande arbetsställningarna skulle det bli något som mer eller mindre kunde hanteras sittande. Några “orangutang armar” har jag ej heller så djupet 60 cm var vad jag stävade efter. Spår / trafikmässigt inte något tillkrånglat och ej heller dolda spår. Det blev fyra stationer och en hamn med hållplats. Körningen sker mestadels från punkt till punkt. Det finns en bro som ganska enkelt kan åstadkomma rundkörning om så önskas. (sker mycket sällan)

Nytta och nöje! Sidorna vilar på konsoler, mittdelen är fristående, mycket av ramverket till den gamla banan har återanvänts här. En stor “omorganisering” av husets förvaringsbehov har gjorts så att saker som inte används ofta finns här.
Hamn delen med spåret som går till bron.
Genom att gå över till motsatt sida av mittsektionen blir det rejält stora radier. Det är bara vid transformatorn det är mindre, men 550 mm är väl godkänt. Märk att ingången till kurvan är progressiv för att få en mjukare övergång.
Här har vi kommit till andra ändan där bron över till hamndelen ska vara.


Next »